Fick ett moment igår som jag aldrig kommer glömma i hela mitt liv tror jag. Jag låg och skulle sova, och plötsligt slog mig hur lycklig jag är. Den senaste tiden har allt varit så bra, jag har kunnat njuta av varenda liten småsak och verkligen smaka på glädjen. Jag kommer verkligen inte ihåg sist jag kände såhär. Har varit deprimerad en lång tid. Jag har fått perioder där jag känner mig okej, det är allt. Perioder där allt gått hyffsat. Mitt sätt att se saker har alltid varit svart. Jag har varit osäker på jag vad vill med mitt liv och jag har känt att jag inte förtjänar att vara här. Men nu vet jag att jag gör det. Jag förtjänar att ta min plats här och att få må bra. För jag vill må bra, jag orkar inte må dåligt längre.
Igår bröt jag även kontakten med en person som har fuckat upp mig jävligt hårt. Jag fick ut allt på honom och sa allt jag velat säga en väldigt lång tid. Spelar ingen roll att "han inte brydde sig och blabla", för nu har jag ändå stått på mig och fått ut mig allt. Nu är det jag som skiter i honom, och inte tvärtom. Varför ska jag ha någon i mitt liv som ändå gång på gång sårar mig och får mig på dåliga vägar? Nej usch, fysatan.
Allt som hänt den senaste tiden slog mig så hårt i hela kroppen så en attack började. Mina attacker har alltid varit ångest och en svart jävla känsla som vill äta upp mig inifrån. Den känslan har varit så stark att jag gjort saker mot mig själv som jag ångrar. Sjuka, skadliga saker. Jag har hemska minnen från de attackerna, så pass att jag får rysningar när jag tänker på dem. Men den attack-känslan jag fick igår var av lycka. Jag grät och grät tills jag blev helt blöt - av lycka! Kände hopp och glädje med mitt liv och med mig själv. Kände att mina vänner uppskattar mig. Och de som visar uppskattning är de vänner som man ska kämpa för att få ha kvar. Jag vill aldrig släppa mina närmsta vänner. En stor, äcklig sten har bara försvunnit från mitt bröst och jag känner mig helt hög. Sjukt. Kommer aldrig glömma den stunden i mitt liv.
Jag tror på mig själv nu. Jag har mål med mitt liv och jag vill lyckas och jag vill vara lycklig. Det här är den härligaste känslan i hela världen. Ser så många möjligheter med mitt liv, att jag kan göra vad som helst bara jag vill. Förut trodde jag inte på mig själv. Jag trodde inte att jag skulle lyckas, och det ledde ju självklart till att jag inte gjorde det - eller rättare sagt, jag gav upp innan jag ens försökt. Men nu jävlar!
