Jag är ganska glad
Fick ett moment igår som jag aldrig kommer glömma i hela mitt liv tror jag. Jag låg och skulle sova, och plötsligt slog mig hur lycklig jag är. Den senaste tiden har allt varit så bra, jag har kunnat njuta av varenda liten småsak och verkligen smaka på glädjen. Jag kommer verkligen inte ihåg sist jag kände såhär. Har varit deprimerad en lång tid. Jag har fått perioder där jag känner mig okej, det är allt. Perioder där allt gått hyffsat. Mitt sätt att se saker har alltid varit svart. Jag har varit osäker på jag vad vill med mitt liv och jag har känt att jag inte förtjänar att vara här. Men nu vet jag att jag gör det. Jag förtjänar att ta min plats här och att få må bra. För jag vill må bra, jag orkar inte må dåligt längre.
Igår bröt jag även kontakten med en person som har fuckat upp mig jävligt hårt. Jag fick ut allt på honom och sa allt jag velat säga en väldigt lång tid. Spelar ingen roll att "han inte brydde sig och blabla", för nu har jag ändå stått på mig och fått ut mig allt. Nu är det jag som skiter i honom, och inte tvärtom. Varför ska jag ha någon i mitt liv som ändå gång på gång sårar mig och får mig på dåliga vägar? Nej usch, fysatan.
Allt som hänt den senaste tiden slog mig så hårt i hela kroppen så en attack började. Mina attacker har alltid varit ångest och en svart jävla känsla som vill äta upp mig inifrån. Den känslan har varit så stark att jag gjort saker mot mig själv som jag ångrar. Sjuka, skadliga saker. Jag har hemska minnen från de attackerna, så pass att jag får rysningar när jag tänker på dem. Men den attack-känslan jag fick igår var av lycka. Jag grät och grät tills jag blev helt blöt - av lycka! Kände hopp och glädje med mitt liv och med mig själv. Kände att mina vänner uppskattar mig. Och de som visar uppskattning är de vänner som man ska kämpa för att få ha kvar. Jag vill aldrig släppa mina närmsta vänner. En stor, äcklig sten har bara försvunnit från mitt bröst och jag känner mig helt hög. Sjukt. Kommer aldrig glömma den stunden i mitt liv.
Jag tror på mig själv nu. Jag har mål med mitt liv och jag vill lyckas och jag vill vara lycklig. Det här är den härligaste känslan i hela världen. Ser så många möjligheter med mitt liv, att jag kan göra vad som helst bara jag vill. Förut trodde jag inte på mig själv. Jag trodde inte att jag skulle lyckas, och det ledde ju självklart till att jag inte gjorde det - eller rättare sagt, jag gav upp innan jag ens försökt. Men nu jävlar!
Med det önskar jag alla ett awesome påsklov haha!
.
Fysatan vilka fina vänner jag har! Jag uppskattar er verkligen! Finns inga ord för att beskriva min kärlek till er... Satt och tänkte på det nu, hur alla jag pratat med idag varit så jävla sympatiska, hjälpande, peppande, roliga, kloka, underbara etc etc etc även fast ni kanske inte själva har en så bra dag. Och det är så riktiga vänner ska vara. Åh, vad glad jag blir. :')
varsågoda - en skabbig gif såhär kl halv ett på natten haha. omfg måste sova, bye!
Glad!!
Har sovit 2h inatt, men jag bryr mig inte. Jag är nämligen väldigt glad idag:D
Dock vågar jag inte bli för glad, så jag försöker att inte släppa ut all glädje. Vill inte bli besviken... Är ganska säker på att det här inte kommer hålla i sig, men kan ju alltid hoppas. Hahaha ingen fattar säkert vad jag babblar om.
Nu ska jag överleva 3,5h till i skolan, sedan ska jag gymma:D Ska göra så gott jag kan iaf. Som sagt sovit 2h, och har inte tränat på 2 veckor av lata anledningar... heh.
Have a good one! xx
This is how I feel today
Har ni någonsin känt att vad ni än gör, så blir ingenting bra?
Fan att hyffsat glada perioder aldrig kan hålla i sig.
Börjar känna mig sämre igen... Antagligen eftersom skolan börjat och jag känner världens press. Händer också en sak utanför skolan som tar ganska mycket på mig. Men det vill jag inte skriva här, tyvärr. I alla fall, jag är inte i fas i alla ämnen i skolan. Jag måste också sluta vara borta så mycket samt plugga mer hemma etc etc. Men har ingen ork, motivation eller någonting. Sånt här tar onödigt mycket på mitt självförtroende. Känner mig värdelös som inte kan uppnå någonting. Det är vad jag känner mig också - värdelös. Låter som värsta attentionwhoren nu, men det är så jag känner. Inte värd ett fucking skit, för jag kan ändå inte åstadkomma ett fucking skit.
Och det är nu många tänker "Men ryck upp dig. Gör skiten ändå, ge inte upp" blabla. Men hur jag än försöker att inte ge upp, att verkligen kämpa mig igenom allt - så går det inte. Jag faller ändå ner i min grop igen. Jag kan inte rycka upp mig.
Ska åka och gymma om en timme. Ska bli så skönt. Bara springa av sig allt.
New year, new me!
Hej på er igen! Gillar inte att skriva långa, tråkiga inlägg. Men tänker göra det nu! Den som inte vill behöver inte läsa.
Jag hade för höga förhoppningar om mitt 2011. Året innan det var nämligen ganska bra, så jag ville att 2011 skulle bli minst lika bra. Men såklart blev det inte det... Året startade med en riktig kniv i ryggen av en "vän", så jag mådde ganska väldigt dåligt ett tag. Men till våren började jag rycka upp mig och känna mig bättre. Blev mer social och kände glädje. Men när sommaren kom började jag av någon anledning känna mig riktigt jävla kass igen. Ingen riktig anledning den här gången, men allt kändes hopplöst och jag kändes hopplös osv... Sånt jävla skit. Kände ingen glädje på hela sommaren. Kommer inte ens ihåg vad jag gjorde för jag satt mest hemma och gjorde ingenting. Njöt iaf som fan av ledigheten, så jag ville verkligen inte börja skolen igen. Speciellt inte gymnasiet. Hösten har varit jobbigt pga av allt hattande hit och dit i skolan. Bytt skola och klass två gånger, vilket varit lite jobbigt. Kände inte riktigt att jag landade någonstans. Men när jag bytte till Sam/Media på Täby Enskilda orkade jag inte byta. Så I guess that I belong here... Intalar mig att det kommer gå bra, trots att jag inte trivs så jättebra om jag ska vara ärlig. Hur som helst så kom "vintern" som inte bestått av någon snö över huvud taget. December har varit den månaden som känts riktigt bra på hela året! Den var ganska awesome... Vet inte riktigt varför men började känna mig lite gladare etc.
Jullovet är nu över och jag är inne på andra dagen på vårterminen. Det har gått lite för snabbt, men vad gör inte det? Man hinner inte ens tänka, så har det gått jättefort med allting -.- Har iaf ägnat mitt jullov till att ta det lugnt och bara vila upp mig. Har haft en bra födelsedag, julafton och nyår! Har även ägnat mycket tid åt mina råttor, så de är ganska tama nu c:
Ser verkligen inte fram emot den här vårterminen. Men jag ska försöka... typ. Hoppas jag gör det iaf. Men inte så kul att börja terminen med skoltrötthet. Men får bara sån ångest över att tänka på alla de veckor jag har framför mig i skolan. Det är ju för fan 6 månader till sommarlovet... Tror jag dör D:
Mina nyårslöften då? Jag har bestämt att jag ska leva mitt liv - bli mer social, gladare och börja gå på min magkänsla och göra det jag vill. Jag ska alltså inte vara rädd för att vara mig själv eller se ut som jag vill. Tror detta kan hjälpa mig att komma ur min depression. Sparka upp mig själv ur den grop jag grävt mig ner i, komma ut mer.
De här två veckorna på 2012 har varit väldigt bra förutom när jag tänker på skolan. Jag känner mer glädje och kan njuta av saker. Har kommit igång med ridningen igen, och jag känner mig glad igen när jag rider. Känns så jävla bra :') När det gäller mina kära vänner känns allt stabilt igen. Så glad att jag har er och jag hoppas jag får ha kvar er länge, länge, länge <3
Det var pretty much det jag hade att berätta! Lite catch up sådär och lite avslöjande om hur mitt liv varit det senaste året. Kanske börjar skriva lite mer om sådant. Så trött på att hålla allt inom mig. Det är en till faktor til varför jag mår dåligt.
Ha ett förjävla bra 2012 med er!
Pretty much my day....
Insecurity will destroy you
Den senaste månaden har inte jag ridit mycket alls, då det har varit mycket i skolan. Men det är inte bara därför heller. Jag känner nämligen ingen glädje av det heller längre. Visst, jag älskar min häst jättemycket och att rida henne. Det är bara så fort jag känner att det inte går bra, vilket är varje gång jag rider, så blir jag så jävla arg på mig själv. Känner mig så dålig och som att jag förstör henne med min dåliga ridning.
Min mamma rider nämligen henne nämligen jättebra, obviously, och då känns det som jag bara förstör allt och är jobbig och ivägen när jag är i stallet. Trivs heller inte så bra i stallet då det bara en massa tanter och vuxna, som jag inte tycker är roliga eller trevliga alls. Jag antar väl att de försöker göra att jag känner mig välkommen, men det känns ändå inte som jag är det. Känns som att så fort jag vänder ryggen till så snackar de om mig att jag är så liten och dålig och inte borde få det ansvar i stallet som jag har.
Suck... Jag vet i bakhuvudet att allt det här bara beror på dåligt självförtroende. Men det känns verkligen som alla skuldkänslor jag känner i stallet, är sanna. Jag behöver känna den lycka när jag rider, som jag gjorde förut. Jag vill känna glädje av den. Av någonting. Just nu är det enda ljuset i min vardag en viss person.
5 saker jag längtar till...
20 December - saknar min konfa!
Saknar den verkligen... Saknar genemskapen och hur man kunde vara sig själv. De två veckorna där uppe i Idre utan täckning i mobilen (isåfall norsk), var nog ändå några av de viktigaste veckorna i mitt liv. Kändes som jag blev hel från att ha varit i tusen förvirrade bitar.
Man blev så van vid att ha varit mitt ute i ingenstans, så att när vi kom tillbaka till Täby blev man helt förbryllad över att det fanns civilisation. 
Älskade ledare!
Fin bild från dopdagen.
Kyrkan. 
Påväg hem till släkten. La upp den här bilden för att mitt hår var soft, dock väldigt mkt slitet :( <3 Nu är det slitet och kort(are).
15 december
Eriksson: Du har jättesnygga ben! De är långa och smala och snygga! inte krokiga och korta som mina...
Jag gillar min ögonfärg :) , så är det
14 december
Det går ut på att vi ska säga en bra sak om varandra och om oss själva! Så let's go...
(Klicka här för att komma till hennes blogg, btw! Nej jussdet hon har lösen ;))
* Jag var duktig idag för jag kämpade på i skolan idag fast jag var 90% säker på att jag skulle dra hem efter hemkunskapen. Gick hela skoldagen, fast jag kanske sov under svenskan, idrotten och franskan. Aja, var iaf där!
* Eriksson, du säger att skolan går skit.. men om man jämför med förra terminen så har du mycket bättre närvaro! det är ett bra framsteg, för det är jättesvårt för mig. Så du har faktiskt kämparglöd i dig, du måste bara få fram den liiite till :D
2009 fyfan...
Suttit och läst igenom min gamla blogg, den var under hela 2009 och lite av 2010.. Fyfan vilket år! Hade gjort en sammanfattning av hela året där också. Blir typ deprimerad... Blev fett tacksam över allt jag har och hur jag har förändrats sedan dess.
Ska göra en sammanfattning av 2010 snart också. Ska börja redan nu, den ska bli riktigt bra! :)
word
Lästa Sannas blogg och hon skrev det här i ett av sina inlägg;
"Varför ska man hoppas? Hoppas på saker för att sedan bara bli besviken... Det är mycket bättre att tänka: nej det här kommer ändå inte hända så är man beredd på att bli besviken redan från början.
Folk brukar säga: sluta aldrig hoppas, sluta aldrig tro... Om man lyssnar på vad dom orden säger så slutar det alltid med att man blir besviken och ledsen. Jag har blivit sviken så många gånger av de som jag trott är mina vänner och ändå lär jag mig aldrig! Jag måste fan skärpa mig nu! Sluta hoppas=slipp besvikelsen"
Håller med till 100%! Och om man tänker från början att det inte kommer hända så blir man ju skitglad om det faktiskt skulle hända. Det stora problemet är bara, hur fan ska man kunna sluta hoppas?
Ville bara dela med mig av orden (:
"Varför ska man hoppas? Hoppas på saker för att sedan bara bli besviken... Det är mycket bättre att tänka: nej det här kommer ändå inte hända så är man beredd på att bli besviken redan från början.
Folk brukar säga: sluta aldrig hoppas, sluta aldrig tro... Om man lyssnar på vad dom orden säger så slutar det alltid med att man blir besviken och ledsen. Jag har blivit sviken så många gånger av de som jag trott är mina vänner och ändå lär jag mig aldrig! Jag måste fan skärpa mig nu! Sluta hoppas=slipp besvikelsen"
Håller med till 100%! Och om man tänker från början att det inte kommer hända så blir man ju skitglad om det faktiskt skulle hända. Det stora problemet är bara, hur fan ska man kunna sluta hoppas?
Ville bara dela med mig av orden (:
...
<3
Problematiskt...
Patetiskt...
Fel...
Onödig fakta
Vill ha: Sommarlov
Klädsel: Mjukisbyxor, linne, underkläder
Smink: inget xp
Frisyr: bulle
Parfym: Ingen parfym idag inte..
Låt:
Planer: Ut och sola
Saknad: Vänner
Bästa: Musik
Sämsta: Att jag har feber och pollenskit
Roligaste: buttcrack
Misslyckande: Jag frågade aldrig ***** om han kunde köpa en grej åt mig.
Drog: musik
Köp: Ingenting!
Godis: nadaaa
Humör: konstigt
Sägning: Har inte pratat så mkt idag. Typ pratat tre minuter totalt
Hiss&Diss
(Skrev i måndags, det är 35 dagar kvar till sommarlovet)
